Promenad

Var på promenad med skolan idag, vi gick i ca 15 minuter sen vart jag slut. Det är så grymt frustrerande att inte ens kunna på gå på en liten fjuttig promenad, mina ben vek sig, fick tryck över bröstet och höften värkte.  En sådan här promenad förstör hela min dag, jag e trött resten av dagen och orkar faktiskt inte göra så mycket mer resten av dagen!

tröttis*

Annonser
Published in: on maj 27, 2009 at 6:14 e m  Kommentera  

Byte

Pga. byte av blogg har ja slängt in de senaste inläggen från min gamla blogg!

//

Published in: on maj 17, 2009 at 8:52 f m  Kommentera  

Social

Idag är jag bjuden på lite mysig grillning hos en vän och hennes familj. Till en början tackade jag ja, det är ju hel mys och sitta ute och grilla med lite vänner! Några dagar gick och igår fick jag panik och drog en vit lögn att jag inte kunde komma, detta är ett återkommande problem, jag isolerar mig, junärmre dagen kommer då jag ska göra något desto mer panik och ångest får jag och det slutar med att jag tackar nej. Tankarna snurrar i huvudet, tänk om de ser att jag har problem att komma upp ur stolen, tänk om jag trillar och tänk om jag får ont. Jag känner mig så dum. Jag vill ju inget hellre, men rädslan för att visa mig svag och skammen över att jag är svag tar överhand och får mig att isolera mig totalt.
för några helger sedan var jag bjuden på en väns födelsedagsfest, den här gången olikt alla andra gånger åkte jag dit, 16 mil hemifrån tvingade jag mig att åka. När vi skulle äta upptäckte jag till min förskräckelse att stolarna vi skulle sitta på var sånna dära ihopfällbara och jag insåg direkt att det skulle bli en kamp att ta sig upp från dessa stolar. Jag satt där det mesta av kvällen, när ingen tittade knölade jag mig upp från stolen vilket resulterade i att jag stod upp i timmar bara för att slippa sätta mig ner på de där hemska stolarna igen.

Mitt mål är att en dag inte skämmas över min sjukdom, hoppet är att det finns människor som inte dömer mig utifrån min fysiska hälsa, men jag vågar inte prova, jag har provat innan och blivit mycket besviken och ledsen. Jag minns speciellt en vän som jag hade, hon visste lite ytligt att jag var svag etc, när vi festade skulle jag resa mig upp ur soffan och hon brister ut i skratt och säger ”Haha, hur fan ser du ut när du reser dig upp?!” Det är sånt man aldrig glömmer och sånt som gör att det blir mycket svårt att lita på folk…

//

Published in: on maj 17, 2009 at 8:48 f m  Comments (1)  

Gå och handla

Till min stora besvikelse upptäckte jag att jag inte hade någon glass hemma till min bananasplit, så det vart att ta sig en promenad ner till ICA och köpa glass, och där börjar lixom problemen i vardagen för min del, just nu haltar jag pga. en skada i höften och jag fixar inte riktigt att gå ut när det syns på mig att det är något som är fel med mej. Nåväl det är juh något jag faktiskt måste komma över eftersom det inte kommer att bli bättre med mej… Att gå ner till Ica (ca 500 m) va ingen bra idé, jag har mina svaga och mina starka dagar och idag var det en svag dag så mina ben vek sig under mig och höften värkte, lycklig är jag som kom hem utan att ha trillat! Fick lägga mig och vila en stund och lixom hämta krafterna, men nu kommer jag inte orka göra så mycket mer idag…
Anledningen till att höften är som den är är att musklerna runt endel leder inte orkar hålla allt på plats och det leder till att de hoppar lite som de vill, tur är att de inte hoppar ur led det hade ju varit hemskt!
Mitt i vardagen måste man ändå tänka att man har det jäkligt bra! Det finn ju de som har det värre, och mina tankar går till dom!

Over and out

Published in: on maj 17, 2009 at 8:47 f m  Kommentera  

start

Ni ska veta att det tagit mig lång tid att komma till detta beslut, att totalt utlämna mina innersta tankar, bekymmer och SANNINGEN. Många år av mitt liv har jag inte sett mig som sjuk, min sjukdom stod stilla i många år, jag blev varken bättre eller sämre och jag var van vid att inte kunna springa, van vid att inte kunna sitta på marken, jag var helt enkelt van vid att leva med alla ”hinder” som var min vardag och inget konstigt för mig.

Det är inte så många som känner till den riktiga sanningen om mig, jag framstår nog som tjejen som alltid är glad och inte har så många problem, det går ju lixom inte att se på mig att jag är sjuk vilket jag tror både är en fördel och en nackdel.

Nåja, det känns skumt att skriva sånt här så att alla kan läsa, men jag inbillar mig att det är ett steg i riktningen att sluta skämmas över den jag är… Säkert många som tycker jag e feg som inte skriver ut mitt namn, men ja försöker ta det i min takt och vem vet, en dag så kanske jag är så modig att jag våga skriva mitt namn och kanske tillåme lägga ut en bild på mig, vi får väl se!

Nu ska jag göra bananasplit, det är ju ändå fredag;)

Published in: on maj 17, 2009 at 8:41 f m  Comments (2)