Social

Idag är jag bjuden på lite mysig grillning hos en vän och hennes familj. Till en början tackade jag ja, det är ju hel mys och sitta ute och grilla med lite vänner! Några dagar gick och igår fick jag panik och drog en vit lögn att jag inte kunde komma, detta är ett återkommande problem, jag isolerar mig, junärmre dagen kommer då jag ska göra något desto mer panik och ångest får jag och det slutar med att jag tackar nej. Tankarna snurrar i huvudet, tänk om de ser att jag har problem att komma upp ur stolen, tänk om jag trillar och tänk om jag får ont. Jag känner mig så dum. Jag vill ju inget hellre, men rädslan för att visa mig svag och skammen över att jag är svag tar överhand och får mig att isolera mig totalt.
för några helger sedan var jag bjuden på en väns födelsedagsfest, den här gången olikt alla andra gånger åkte jag dit, 16 mil hemifrån tvingade jag mig att åka. När vi skulle äta upptäckte jag till min förskräckelse att stolarna vi skulle sitta på var sånna dära ihopfällbara och jag insåg direkt att det skulle bli en kamp att ta sig upp från dessa stolar. Jag satt där det mesta av kvällen, när ingen tittade knölade jag mig upp från stolen vilket resulterade i att jag stod upp i timmar bara för att slippa sätta mig ner på de där hemska stolarna igen.

Mitt mål är att en dag inte skämmas över min sjukdom, hoppet är att det finns människor som inte dömer mig utifrån min fysiska hälsa, men jag vågar inte prova, jag har provat innan och blivit mycket besviken och ledsen. Jag minns speciellt en vän som jag hade, hon visste lite ytligt att jag var svag etc, när vi festade skulle jag resa mig upp ur soffan och hon brister ut i skratt och säger ”Haha, hur fan ser du ut när du reser dig upp?!” Det är sånt man aldrig glömmer och sånt som gör att det blir mycket svårt att lita på folk…

//

Annonser
Published in: on maj 17, 2009 at 8:48 f m  Comments (1)  

The URI to TrackBack this entry is: https://lgmd.wordpress.com/2009/05/17/social/trackback/

RSS feed for comments on this post.

One CommentLämna en kommentar

  1. Älskade vän. Det är ingen som dömer dig om det skulle ta någon sekund längre tid för dig att resa dig. Och om det är det så är de definitivt inte värda din tanke! Du behöver aldrig aldrig känna att du inte kan komma hit, det finns aldrig någon här som skulle drömma om att döma dig. De människor som är värda något ser dig för den du är. Inte för det din kropp klarar och inte klarar! Du är en av de finaste människor jag har träffat! Och jag tycker så mycket om dig! Du är en av mina bästa vänner.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: