Skämmas över att skämmas…

är en företeelse som ofta kommit tillbaka till mig. Det jag menar med detta begrepp är att jag har alltid skämts över att vara svag, att jag inte kan göra saker som alla andra och att jag ibland måste be om hjälp. Jag skäms helt enkelt över det som är en del av mig, över det som gör mig till den jag är och detta i sin tur gör att jag skäms över att jag skäms över mig själv och min sjukdom. Genom att jag skäms över mig så säger jag ju indirekt att min sjukdom är något fult, något som är tabubelagt. Och detta säger jag då inte enbart om mig själv, utan jag säger ju faktiskt indirekt att det är något fult med att ha ett handikapp, och det är ju faktiskt inte det jag vill! Jag är i ständig kamp om att inte skämmas, och en dag ska jag vara skam lös när det kommer till min sjukdom, det är bara att jobba på det, och denna bloggen är ju faktiskt en början på den lilla resan!

Over and out!

Annonser
Published in: on oktober 12, 2009 at 7:35 e m  Comments (1)  

The URI to TrackBack this entry is: https://lgmd.wordpress.com/2009/10/12/skammas-over-att-skammas/trackback/

RSS feed for comments on this post.

One CommentLämna en kommentar

  1. Jag heter Maja och lever precis som du med LGMD. Jag har LGMD2i…

    Den känslan du beskriver av dåligt samvete för skammen är en känsla jag också känt väldigt många gånger!

    När jag försökte, så jag nästan svimmade, att prestera bra på gymnastiken men ändå var riktigt usel… Först skammen över att vara så usel men sedan också skuldkänslan över att känna skam eftersom jag visste att jag gjort så gott jag kunnat!

    Eller när jag verkligen sprang så fort jag bara kunde för att hinna med bussen som redan hade börjat gå och stannat upp för att invänta mig. När jag väl kom fram så tackade jag för att han väntat på mig och fick slängt i ansiktet av en spydig chaufför att jag sprang som en kärring… Usch vilken skam men samtidigt skuldkänslorna över att känna detta eftersom jag ju gjort så gott jag kunnat!

    Jag beskrev i mitt första inlägg på min blogg hur fascinerande det kan vara att läsa om någon annans tankar och känna igen sig så mycket…

    Tack för att du delar med dig av dina funderingar och tankar!

    Stor kram,
    Maja


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: